secretfairytale

Det är tomt.
Överallt ser jag tecken efter dig, tecken på att du varit här, men att du nu är lika avlägsen som månen, men ändå mindre än en timme borta.
Det ända som egentligen finns kvar är sången, känslan, bilderna och minnena.
Om och om igen upprepar jag det du sa, "Någon dag....., någondag kommer jag komma tillbaka."
jag vet varför du försvunnit från mig, jag skulle gjort likadant.
"Ingen kan älska dig som jag." orden springer runt, runt, runt i mitt huvud och jag längtar tills jag får se dig igen, räknar timmarna, minuterna.
Jag ser det dem andra missar, jag ser dig.