secretfairytale

Det är sällan jag är arg, jag menar, riktigt jävla arg.... men idag var jag.
På Totte.
När min första lektion nästan slutat såg jag han komma i korridoren och gå in i sitt klassrum.
Då slog det slint i huvudet, jag såg svart, reste mig ur bänken och gick dit, letade efter honom med blicken i klassrummet, hittade honom.
Som vanligt var han helt inne i sin dator.... jag tog mig ingen tid att tänka. " Du e så jävla feg" sa jag när jag stod över honom och sedan small det, jag drämde till honom med knuten näve över kindbenet.
Reaktionen jag fick var att han for åt sidan och undslapp sig ett "aaaoo!"
"Du e så jävla patetisk." sa jag och drämde ner hans förstörda MP3 på datorn, den han gav till mig för ett par dagar sedan, men bilder och texter han skrivit till mig.
Den har jag värderat otoligt mycket, men efter igår förlorade det sitt värde, inte helt, då det fortfarande ligger nära hjärtat, men det är inte samma sak.
"De här betyder inget för mig längre" nästan skrek jag åt honpom och försvann sedan därifrån.

Lektionen efter var matte, och då kände jag riktigt hur adrenalinet försvann, jag blev seg i skallen och skrev nästan oavbrutet i min dagbok, mina händer skackade okontrollerat och jag var nära gråten, att vra så arg på någon man tycker så mycket om... det tar på krafterna.
Men jag önskar att det gjorde ont på honom, om så bara en liten smula av hur ont alla hans lögner har gjort i mitt hjärta. Jag har i vilket fall hela tiden varit ärlig, men det har aldrig han..... </3