6/4-2011 Att vara feg.
Min ordspya.....
Är det rätt att gråta över att man har gjort rätt ?
Ja det kan man ju fråga sig.....
" Jag vill att DU ska vaar med när jag fyller år, går nästa runda hand i hand med, går till gränden med, kollar nästa film med, kränger nästa ostbågs påse med, sitter vid stranden, följer emd till stugan, jag vill att du ska vara nästa person som jag kysser <3"
"jag vill kyssa dig..., så jag vet om hur det kunde ha varit...."
Det är lätt att vara kaxig på sms, så jag gick med på det.... l-.-l
Men på villkoret att göra det där ingen från skolan kunde se eller lägga sig i, jag ville det skulle vaar mellan oss. (ja, visste är det idiotiskt av mig att lägga ut detta på en blogg också (Y))
Iallafall, när vi gick iväg frågade jag honom varför han var så osäker och frågade även om vad det värsta som skulle kunna hända var. " Det värsta som kan hända är att vi båda ångrar oss, att båda blir eldsna och att vi tillslut kommer ignorera varandra" sa jag i ganska positiv ton, som på skämt...., (idiotiskt)
Men när det väl kom till kritan kunde jag inte göra det, hur mycket jag än ville så kunde jag inte förmå mig till det, jag kunde inte göra det mot mig själv, mot Daniel eller mot Totte....
Jag kädne mig så feg och patetisk när jag satte mig på bussen och åkte hem.
På kvällen efter stallet fick jag en rad sms som gjorde mig ledsen för jag vet inte i vilken gång i ordningen från Totte.
Han sa Hej då. "do me a favor and open your gate because Im leaving....." hur många gånger har han inte gjort det? Fler gånger än jag kan räkna, och varje gång kommer han tillbaka.
Och varje gång han gör det blir jag liak ledsen, så jag pratade en del med Adrian, som förstår mig bättre än vad jag själv gör.
Han övertygade mig om att ta det lugnt, att Totte gjort så, så väldigt många gånger förr.
Att han kommer komma krypande med ett förlåt, men jag är inte så säker på det, Totte är inte som andra.....
Inte någonstanns.
Men Adrian bad mig att bli lite offensiv, inte försöka göra något åt det.....
hoppas den teorin funkar, för jag vill verkligen inte förlora Totte.
Är det rätt att gråta över att man har gjort rätt ?
Ja det kan man ju fråga sig.....
" Jag vill att DU ska vaar med när jag fyller år, går nästa runda hand i hand med, går till gränden med, kollar nästa film med, kränger nästa ostbågs påse med, sitter vid stranden, följer emd till stugan, jag vill att du ska vara nästa person som jag kysser <3"
"jag vill kyssa dig..., så jag vet om hur det kunde ha varit...."
Det är lätt att vara kaxig på sms, så jag gick med på det.... l-.-l
Men på villkoret att göra det där ingen från skolan kunde se eller lägga sig i, jag ville det skulle vaar mellan oss. (ja, visste är det idiotiskt av mig att lägga ut detta på en blogg också (Y))
Iallafall, när vi gick iväg frågade jag honom varför han var så osäker och frågade även om vad det värsta som skulle kunna hända var. " Det värsta som kan hända är att vi båda ångrar oss, att båda blir eldsna och att vi tillslut kommer ignorera varandra" sa jag i ganska positiv ton, som på skämt...., (idiotiskt)
Men när det väl kom till kritan kunde jag inte göra det, hur mycket jag än ville så kunde jag inte förmå mig till det, jag kunde inte göra det mot mig själv, mot Daniel eller mot Totte....
Jag kädne mig så feg och patetisk när jag satte mig på bussen och åkte hem.
På kvällen efter stallet fick jag en rad sms som gjorde mig ledsen för jag vet inte i vilken gång i ordningen från Totte.
Han sa Hej då. "do me a favor and open your gate because Im leaving....." hur många gånger har han inte gjort det? Fler gånger än jag kan räkna, och varje gång kommer han tillbaka.
Och varje gång han gör det blir jag liak ledsen, så jag pratade en del med Adrian, som förstår mig bättre än vad jag själv gör.
Han övertygade mig om att ta det lugnt, att Totte gjort så, så väldigt många gånger förr.
Att han kommer komma krypande med ett förlåt, men jag är inte så säker på det, Totte är inte som andra.....
Inte någonstanns.
Men Adrian bad mig att bli lite offensiv, inte försöka göra något åt det.....
hoppas den teorin funkar, för jag vill verkligen inte förlora Totte.
Kommentarer
Trackback
