secretfairytale

Bråk, Bråk, Bråk, Bråk, Bråk, Bråk, Bråk, Bråk......... alltid detta ständigt bråk.

Mamma och min bror bråkar.
Mackan (mammas sambo) och mamma bråkar.
Bror och jag bråkar.
Jag och Daniel bråkar, bråkar om Mig, om Totte, om allt.

Allt detta bråk gör mig knäpp.
Gör mig spänd och rädd-
Gör mig arg och snäsig och det går ut över dem jag tycker om.

Jag hatar bråk och har alltid gjort, för mig är det lika hemskt som att vara ensam i mörker.

Tiden springer iväg, jag har ingen tid alls.
Stallet och skolan kräver allt mer tid nu när sommaren närmar sig.
Problem med vänner och kärlek växer sig stora och vid horisonten hopar sig tvivel och mörka moln..... den värsta tiden är inte över.

Därför blir det inte mycket bloggande nu ett tag framöver, också lite för att jag tröttnat ^^

Jag älskar dig så mycket att tanken på att vara utan dig får mina ögon att tåras, och min kropp att skacka av ångest över mitt beslut. Det är inte för alltid, men jag önskar att måndag aldrig kommer komma, så att jag aldrid kan säga dem hemska orden till dig, så tt du aldrig får se mina tårar.
Jag intalar mig att det är det bästa alternativet så som det är nu, jag kan inte koncentrera mina känslor på det jag vill, och då är det bättre att backa undan.
Det ända jag kan göra är att hoppas att du förstår, att du håller om mig och att du förstår varför jag gör det här.
Its all because of you baby. Jag vill bara att du ska vra lycklig, och hur kan du vara det med mig så som jag har beteet mig dem enaste veckorna?
Det visar prov på mer kärlek än jag kan förstå.
Underbara älskade du, jag vill inte, jag vill inte, men jag måste..... </3

När jag kom upp i stallet vad jag ensam, vilket inte hänt innan.
Mockade och fixade allt i min egen takt.
Ashima har ätit dåligt på senaste, kan ha att göra med flytten och at hon nu går på gräs 12 h/dygnet? :P
Tog iaf in henne och tänkte ta ett lugnt pass barbacka i grimma, vilket inte gick som planerat.
Byte till träns och det gick en aning bättre, dock var hon rejält het och på bettet.
Red ca en halvtimme innan jag släppte in henne och blev fotograf åt Matilda och Maja som skulle hoppa.
Fick även prova Matildas fina Starlight lite vilket var skit häftigt, en så pass liten och robust häst kändes lättare än en arab att rida, skit fräckt!

Min dag har varit så fruktansvärt failad.
Det gick dåligt på nationella provet och Jennikas förklaring sög! What a great day. ^^

På lunchen gick jag och Alice till medstop för att handla allergimedicin, sedan upp till matsalen för att äta den hemskaste av fiskrätter som finns, dragon och citron marinerad torsk (spyyyy)
Blev inte mycket ätit, tyvärr, förutom ett äpple.
resten av dagen var otroligt seg då jag inte ätit och var degig i huvudet.
Vid bussen hem bröt jag ihop igen när Adrian berättade att han hört Totte prata om att han skulle ut med någon tjej han träffat. Kändes så jävla peppande.
Tio sekunder senare kom Totte själv i egen hög person till bussen, förvånar mig inte om han såg att jag var ledsen, (och barfota)  för han satte sig i sätet bakom mig, ganska irriterande.... men samtidigt en lättnad på något vis.

Idag rann det över.....
Jag vaknade tio i fem i morse och har hela dagen varit smått död.
Har mått riktigt, riktigt dåligt hela dagen, jätte bra när man har NP !!
På lunchen satt jag mest och kämpade mot kräkreflexen, och inte blev det bättre när Totte kom och satte sig en meter ifrån mig.
Det gör lika ont varje gång det händer, skär som knivar i bröstet.
Jag och Alice gick och hon och hennes kille bestämde sig fö att gå en sväng i parken medans jag satte mig på en bänk och försökte låta bli att tänka.
Inte långt efter hörde jkag den välbekanta rösten..... Totte var på väg.
Han gick förbi mig och då kändes det som om mitt blod frös till is, bokstavligt talat.
Han gick med armen om Sandra, mitt hatobjekt, som han VET jag avskyr! Och hon lika omslingrad om honom.
Jag hade varit gråtfärdig hela dagen och nu brast det, jag reste mig och gick åt motsatta hållet så fort jag kunde medans tårarna välde upp.
Jag hittade Alice och stod och sedan och grät hos henne en bra stund innan jag gick en sväng själv och pratade med Adrian, han försökte få mig att tränka positivt, att han aldrig sett dem två ha någon sorts "sådan" kontakt, och att han säkert bara ville få mig avundasjuk.
I såfall har han lyckats!!

Jag gick ned till bussen vid halv fem tiden tillsammans med Adrian, såg Totte genom fönstret till centralen och försökte ignorera det.
Adrian gick iväg en stund och då brast allt igen, när han kom tillbaka satt han bara och försökte trösta mig medan jag grät.  Det samma gällde på bussen,  han satt med armarna om mig medans jag satt och snyftade, sedan somnade jag, av utmatning skulle jag tro, så trött och ledsen som jag var.
Jag hatar att Totte ignorerar mig, det gör så ont.

Stallet blev en lugn stund, gick ut en runda med Ashiam tillsammans med Matilda och Starlight.
Vi har ju bytat stall och trivs super bra i det nya ^^
Ashima trivs otroligt bra och ska snart släppas ut med en D-ponny valack som heter Topas, förhoppningsvis går det bra.

Just nu sitter jag bara och funderar på vad jag ska göra, det är svåra val jag står inför, men jag vet inte om jag kan vara kvar i ett förhållande så som det är nu, men om jag bryter upp det kommer vi aldrig komma tillbaka, då är det över för gott.......
Men jag kan inte gå kvar i något som gör mig olycklig, jag är bara rädd att jag ångrar mig senare och förlorar både Totte och Daniel.... jag vet inte vad jag ska göra.

Ja, det är väldigt mycket som pågår just nu, och det mesta är negativt.
Imorgon kommer jag bort från stallet, jag och Ashima flyttar, det är dyrare, lite längre, men det kan fan inte bli sämre ön vad det är nu eller hur ?
Totte ignorerar mig.... eller snarare hobby-ignorerar mig.
*flash black* satt och väntade på Adrian när Totte kom in genom dörren, såg på mig och vände demonstrativt bort blicken för att sedan ignorera mig totalt.
Han vet att jag är där, och han vet att jag vet att han är där. Jävla barnrumpa.
Men jag fick läsa ett stycke av vad Adrian och Totte skrivit till varandra härom dagen.
T: Hur e det med Anni ? Pratar inte med henne men undrar.
A: Vill du veta ngt om Anni kan du fråga henne själv, jag tänker inte säga ngt, för varken hon eller jag vill det, du får prata med henne själv.
A: och inte visa sms, facebook, fj, eller msn.
T: Jag tänker inte lägga tid på personer som skrattar åt mig eller slår mig.
Ja e rädd för henne.
A: synd, då får du inte veta något heller.

Stort tack till Adrian som vet hur jag vill ha det.
Trots att jag inte vill, kan jag inte säga annat än att jag faktiskt ville att han skulle bry sig....

Jag hade ett snack med Daniel idag ochså, beröttade allt, att jag blivit utslängd från stallet för dittan och dattan, att Totte och Jennika inte pratar med mig, och att jag hard et almänt jobbigt atm, berättade även att allt detta påverkar mina känslor för honom, och jag inte riktigt vet vad jag vill längre.
" Om du inte vill ha mig så kommer jag inte hindra dig, jag vill baar det som är bäst för dig."
Hur kan han ta det så lugnt? Jag svarade att jag inte vill lämna honom för jag vet att det blir sista gången då och att jag inte klarar av att göra det... att jag älskar honom men inte kan lägga fokus på det just nu.
Men hur lätt är det egentligen nät Totte springer marathonlöpp i mitt huvud och snurrar mitt hjärta runt hans lilfinger ?

Efter i skolan, vänner som går, ridningen går dåligt, utslängd från stallet.
Kan det bli bättre ?!
Nu har bägaren runnit över och jag vill bara bort från allt elände.
Jag vet inte ens vad jag känner längre !?
Vad händer med mig?

Totte ignorerar mig och det skär sönder mig.
Jag ligger efter i skolan och det stressar mig.
Daniel är gulligare än någonsin vilket gör mig osäker på mina känslor.

Jag vill inte mer nu, låt mig slippa !