9 maj 2011 Tuffa tider.
Idag rann det över.....
Jag vaknade tio i fem i morse och har hela dagen varit smått död.
Har mått riktigt, riktigt dåligt hela dagen, jätte bra när man har NP !!
På lunchen satt jag mest och kämpade mot kräkreflexen, och inte blev det bättre när Totte kom och satte sig en meter ifrån mig.
Det gör lika ont varje gång det händer, skär som knivar i bröstet.
Jag och Alice gick och hon och hennes kille bestämde sig fö att gå en sväng i parken medans jag satte mig på en bänk och försökte låta bli att tänka.
Inte långt efter hörde jkag den välbekanta rösten..... Totte var på väg.
Han gick förbi mig och då kändes det som om mitt blod frös till is, bokstavligt talat.
Han gick med armen om Sandra, mitt hatobjekt, som han VET jag avskyr! Och hon lika omslingrad om honom.
Jag hade varit gråtfärdig hela dagen och nu brast det, jag reste mig och gick åt motsatta hållet så fort jag kunde medans tårarna välde upp.
Jag hittade Alice och stod och sedan och grät hos henne en bra stund innan jag gick en sväng själv och pratade med Adrian, han försökte få mig att tränka positivt, att han aldrig sett dem två ha någon sorts "sådan" kontakt, och att han säkert bara ville få mig avundasjuk.
I såfall har han lyckats!!
Jag gick ned till bussen vid halv fem tiden tillsammans med Adrian, såg Totte genom fönstret till centralen och försökte ignorera det.
Adrian gick iväg en stund och då brast allt igen, när han kom tillbaka satt han bara och försökte trösta mig medan jag grät. Det samma gällde på bussen, han satt med armarna om mig medans jag satt och snyftade, sedan somnade jag, av utmatning skulle jag tro, så trött och ledsen som jag var.
Jag hatar att Totte ignorerar mig, det gör så ont.
Stallet blev en lugn stund, gick ut en runda med Ashiam tillsammans med Matilda och Starlight.
Vi har ju bytat stall och trivs super bra i det nya ^^
Ashima trivs otroligt bra och ska snart släppas ut med en D-ponny valack som heter Topas, förhoppningsvis går det bra.
Just nu sitter jag bara och funderar på vad jag ska göra, det är svåra val jag står inför, men jag vet inte om jag kan vara kvar i ett förhållande så som det är nu, men om jag bryter upp det kommer vi aldrig komma tillbaka, då är det över för gott.......
Men jag kan inte gå kvar i något som gör mig olycklig, jag är bara rädd att jag ångrar mig senare och förlorar både Totte och Daniel.... jag vet inte vad jag ska göra.
Jag vaknade tio i fem i morse och har hela dagen varit smått död.
Har mått riktigt, riktigt dåligt hela dagen, jätte bra när man har NP !!
På lunchen satt jag mest och kämpade mot kräkreflexen, och inte blev det bättre när Totte kom och satte sig en meter ifrån mig.
Det gör lika ont varje gång det händer, skär som knivar i bröstet.
Jag och Alice gick och hon och hennes kille bestämde sig fö att gå en sväng i parken medans jag satte mig på en bänk och försökte låta bli att tänka.
Inte långt efter hörde jkag den välbekanta rösten..... Totte var på väg.
Han gick förbi mig och då kändes det som om mitt blod frös till is, bokstavligt talat.
Han gick med armen om Sandra, mitt hatobjekt, som han VET jag avskyr! Och hon lika omslingrad om honom.
Jag hade varit gråtfärdig hela dagen och nu brast det, jag reste mig och gick åt motsatta hållet så fort jag kunde medans tårarna välde upp.
Jag hittade Alice och stod och sedan och grät hos henne en bra stund innan jag gick en sväng själv och pratade med Adrian, han försökte få mig att tränka positivt, att han aldrig sett dem två ha någon sorts "sådan" kontakt, och att han säkert bara ville få mig avundasjuk.
I såfall har han lyckats!!
Jag gick ned till bussen vid halv fem tiden tillsammans med Adrian, såg Totte genom fönstret till centralen och försökte ignorera det.
Adrian gick iväg en stund och då brast allt igen, när han kom tillbaka satt han bara och försökte trösta mig medan jag grät. Det samma gällde på bussen, han satt med armarna om mig medans jag satt och snyftade, sedan somnade jag, av utmatning skulle jag tro, så trött och ledsen som jag var.
Jag hatar att Totte ignorerar mig, det gör så ont.
Stallet blev en lugn stund, gick ut en runda med Ashiam tillsammans med Matilda och Starlight.
Vi har ju bytat stall och trivs super bra i det nya ^^
Ashima trivs otroligt bra och ska snart släppas ut med en D-ponny valack som heter Topas, förhoppningsvis går det bra.
Just nu sitter jag bara och funderar på vad jag ska göra, det är svåra val jag står inför, men jag vet inte om jag kan vara kvar i ett förhållande så som det är nu, men om jag bryter upp det kommer vi aldrig komma tillbaka, då är det över för gott.......
Men jag kan inte gå kvar i något som gör mig olycklig, jag är bara rädd att jag ångrar mig senare och förlorar både Totte och Daniel.... jag vet inte vad jag ska göra.
Kommentarer
Trackback
