secretfairytale

Visst är det underbart ?!
Den där känslan av man blivit lurad. :s
Vaknade upp imorse på ett riktigt bra humör, det är ju faktiskt lov.
Men när jag käkat och slöat en stund framför TVn blev jag trött på att håret hängde i ansiktet på mig så jag drog upp det i två inbakade flätor, och när jag e klar, vad tror ni händer.
Jo självklart, Hela min vänsterhand är röd ! Av fuckin färg!?
Smsade genast Alice och berättade det och hon gav mig tipset om att kolla min kudde.
Och jo såklart, min kudde är mörkröd och det samma med mina fina bita lakan :S
Moloken gick jag upp på mitt rum, tänkte att jag iaf kunde kolla hur håret såg ut, och vad möter jag av min spegelbild?! Irriterande nog ser jag att hela min fina mörkröda slinga är flammig och att man ser mitt blonda hår på flera ställen, vilket det deffinitivt inte var igår, då var det en fyllig skit fin färg.
Känner mig duktig lurad, visst färgen var inte dyr, men det ska väl ändå hålla i mer än ett par timmar?!
Det ser ut som om jag har bränt hela min vänsterhand på varmt vatten eller något, och jag tror att så fort jag duschar kommer jag vara utan min slinga.
Riktigt tråkigt och jag kännr mig fett lurad, ganska trist.
Men jag är fast besluten om at ha min slinga, så senare idag eller imorgon ringer jag min frisör, behöver ändå klippa mig och då kan jag fråga om hon säljer den nyansen på färg. ^^

Jag har inte skrivit någonting på länge.
Det beror på tt det har hänt så sjukt mycket under dem här dagarna.
Jag har haft 3 fantastiska pass med Ashima, haft en övernattning med Alice som var helt enormt kul och så mycket mycket mer.

Jag vaknade upp hos Alice imorse efter en hel knäpp natt med mycket snarkningar och väääldigt mycket nattpratande från Alice sida xD
en väldigt massa svårdommar hördes ;)
Dessutom fick jag äntligen mitt hår färgat idag, efter 2 färgningar hade jag min mörkröda slinga, äntligen! Nu är mitt annars så tråkiga mellan blonda hår lite roligare.
Åkte från Alice vid 3 tiden idag och var hemma i någon timme innan jag stack upp till stallet.
Stackars Ashima hade täcke på sig trots värmen och var ganska svettig.
men trots det var vi båda sugna på en ridtur, och det blev en tvåtimmars uteritt.
Välbehövligt och riktigt roligt, hittade en ny väg en bit bort från stallet som var hel mysig och som kommer att testas flera gånger.

Mina tankar går till älskade Alice.
Vad du än bestämmer dig för att göra så gör du rätt val.
Jag står bakom dig vilket beslut du än fattar <3
Underbara älskade Alice, du stod bakom mig i min jobbiga period, nu är det min tur.

Innan lunchen fick jag se sms från Totte. " jag hatar er! </3"
Diskuterade fram och tillbaka med Alice och Jennika innan jag fick ytterliggare ett sms. " TALA ALDRIG MER MED MIG IGEN"
Det blev för mycket och jag sade till Jennika och Alice att jag skulle gå ned till parken där jag vet att Totte brukar hålla till när han är ledsen eller nere.
På väg dit får jag ett sms. " Förlåt, men den här satans världen är bättre utan mig"
Det tog ett bra tag innan jag hörde av honom igen, och då hade jag hunnit leta igenom halva parken.
"Vad gör du här?! Gå, ingen bryr sig i vilket fall."
Fick syn på honom en bit bort på en kulle.
" Du kan väl för helvete vara en man och säga vad du vill öga mot öga oh inte betee dig som en mus!"
Då brast allt.
Vi bara satt där, jag lät honom prta när han ville, men sa annars inget.
Ringde Alcce några minuter innan min lektion började och sa att hon skulle berätta för läraren om hur det var fatt och sedan satt jag kvar hos Totte.
Folk som gick förbi stirrade ut oss men va fan!?

Det tog en halvtimme innan vi kom tillbaka till skolan igen.
Där blev det inte ett skit gjort, och klockan tre tog jag mitt pick och pack och satte med på bussen tillsammans med Adrian.
sov hela vägen hem, sosial jag kände mig (y

Stallet blev inte vidare länge idag eftersom att det regnade en hel del.
Stackars Ashima stod ute och var dyngsur och på ett uselt humör.
Tog in henne och gjorde sedan mina stallsysslor.
Varken ville eller orkade vara länge i stallet idag, får ta igen det imorgon när jag ändå slutar tidigt.

Det är väl det ända som egentligen behövs skrivas :/
Min underbara Alice hade det tufft så jag satt uppe med henne i någon timme.
Står alltid bredvid dig snäckan <3
Klockan 03.00 vaknade jag av att mobilen väsnades.
"jag klarar inte av at inte tänka på dig.... Jag vill vara med dig så mycket, att det ska vara du och jag... om du bara visste hur jag känner. <3 Jag har inget annat än dig att leva för."
Och sedan, 40 minuter senare.
" Anytime you whisper my name you'll see, how every single promise I keep,
cuz what kind of guy would I be if I was to leave when you you need me most?
And I know an angle was sent just for me and I know Im meant to be where I am.
And Im gonna be standing right beside her tonight... Im forever keeping my angel close.
Totte som skrivt båda....

Vad ska man tänka, känna och vilja ??
Det 'r bara tomt i mitt huvud, som om inget kan existera.... inte ens skitsnacket som går.
"alla vet" vem jag är, hur mina problem är, hur jag mår och varför jag gör som jag gör.
Det är nästan roligt att lyssna på.

Den här helgen har varit hädelserik, känslor hit och känslor dit.
Det skulle vara skönt att stänga av hjärnan och hjärtat för ett par minuter, existera utan att kunna tänka eller känna.
Vilken dröm det vore.

Efter sådana här helger är jag glad att jag har Adrian och Alice. (y'
Finns inga bättre än dem.
Tänker inte skriva så mycket just nu.
Mest delge er om min dag i stallet.

Ashima var redan inne när jag kom vid halv 7 tiden.
Eftersom att alla andra hade ridigt och det bara var jag i stallet bestämde jag mig för att ta en mystur ut i skogen.
Sländge på tränset och lyckades (konstigt nog) slänga mig upp utan att ta pall då det blev barbacka.
E man 164 cm lång är man inte så kaxig alltid ^^'
Måste säga att Smålands skogarna är det bästa som finns.
Myggen kunde jag knabbt stå ut med, men att vara ensam i skogen md en piggelin häst är det bästa som finns.
Dra fram på en smal vindlande skogsstig och veta att bekymmer är långt borta.... det är bra underbart.

Kärlek till Småland!!

Mohaha, I morse ryckades jag reta upp min mammas sambo redan efter 10 minuter i vaket tillstånd.
Det är rekord, och över en liten skitsak som att jag inte gjort tillräckligt med kaffe (y'
Blev en hel del skrikande och gapande innan jag smällde igen dörren och åkte till skolan.
Precis som alltid annars var "myshörnan" min.
Det är den alltid på mornarna.
Kort därefter kom Daniel och skrämde livet ur mig där jag satt och skrev och spelade musik för fulla muggar.

Kort efter kom både Jennika och Alice, och det blev en hel del skitsnack och skratt tills Daniel kom på att han var försenad med nästan en kvart :P
När vi tre sedan skulle gå ned, kom Isabelle, en tjej som hänger med oss då och då.
Redovisningarna idag gick ganska bra, jag är glad att jag var först ut. (phu) då har man det överstökat.

Sen har jag försökt göra som Adrian, Jennika och Alice sagt, att låta Totte vara ifred och ta allt succesivt. Men det har varit ganska svårt... :/
Men idag när jag skulle hem med Adrian iallafall såg jag Totte sitta ensam. :/
skriver mer senare

Min ordspya.....

Är det rätt att gråta över att man har gjort rätt ?
Ja det kan man ju fråga sig.....
" Jag vill att DU ska vaar med när jag fyller år, går nästa runda hand i hand med, går till gränden med, kollar nästa film med, kränger nästa ostbågs påse med, sitter vid stranden, följer emd till stugan, jag vill att du ska vara nästa person som jag kysser <3"

"jag vill kyssa dig..., så jag vet om hur det kunde ha varit...."

Det är lätt att vara kaxig på sms, så jag gick med på det.... l-.-l
Men på villkoret att göra det där ingen från skolan kunde se eller lägga sig i, jag ville det skulle vaar mellan oss. (ja, visste är det idiotiskt av mig att lägga ut detta på en blogg också (Y))

Iallafall, när vi gick iväg frågade jag honom varför han var så osäker och frågade även om vad det värsta som skulle kunna hända var. " Det värsta som kan hända är att vi båda ångrar oss, att båda blir eldsna och att vi tillslut kommer ignorera varandra" sa jag i ganska positiv ton, som på skämt...., (idiotiskt)

Men när det väl kom till kritan kunde jag inte göra det, hur mycket jag än ville så kunde jag inte förmå mig till det, jag kunde inte göra det mot mig själv, mot Daniel eller mot Totte....
Jag kädne mig så feg och patetisk när jag satte mig på bussen och åkte hem.
På kvällen efter stallet fick jag en rad sms som gjorde mig ledsen för jag vet inte i vilken gång i ordningen från Totte.
Han sa Hej då. "do me a favor and open your gate because Im leaving....." hur många gånger har han inte gjort det? Fler gånger än jag kan räkna, och varje gång kommer han tillbaka.
Och varje gång han gör det blir jag liak ledsen, så jag pratade en del med Adrian, som förstår mig bättre än vad jag själv gör.
Han övertygade mig om att ta det lugnt, att Totte gjort så, så väldigt många gånger förr.
Att han kommer komma krypande med ett förlåt, men jag är inte så säker på det, Totte är inte som andra.....
Inte någonstanns.
Men Adrian bad mig att bli lite offensiv, inte försöka göra något åt det.....
hoppas den teorin funkar, för jag vill verkligen inte förlora Totte.

Daniel kommer hem imorn efter att ha varit bortrest i en vecka :'D
Och under den veckan har det hänt så sjukt mycket, både bra och dåligt, men det msta verkar lösa sig, om jag har fattat det rätt.
Så länge allt löser sig så att ingen går ledsen ur kommer jag vara nöjd (y)

För övrigt..... franskan håller på att bli svårare men vill man lära sig någonting så måste sker och ting bli svårare ller hur ?
Glosor och inlämning tills på fredag är alltid roligt.
Dessutom, Alice är en riktig sådan peron man kan prata om allt med. Kärlek till henne och att hon finns.