secretfairytale

" Tänk dig at du älskar att springa, känns styrkan i dina ben, känna den stadiga marken under fötterna. Det är det bästa du vet, inget kan få dig att sluta älska det.
Tänk dig sedan att du råkar ut för en olycka. Du blir påkörd.
På sjukhuset säger läkarna att du klarade dig med livet i behåll, men när du tittar ner på din kropp ser du att ena benet bara är en stump.
Du vet vad det betyder, men desperat försöker du tro att det är en mardröm, att du snart kommer vakna och se att båda dina ben är friska och starka, att du ligger i din säng, och att olyckan aldrig har hänt.
Men sanningen står och knackar dig på axlen, det är ingen mardröm, du sover inte.
Du kommer aldrig mer kunna springa, aldrig få känns styrkan i dina ben, aldrig få känna den stadiga marken under dina fötter.
Det ända du någonsin kommer kunna göra är att se andra springa, se andra älska det, och känna smärtan i bröset av längtan och avund, önska att det var någon av dem som hade råkat ut för olyckan. Att det var någon av dem som blev påkörd, men inte du.
Du har minnena kvar, känslan i ditt minne, men det kommer aldrig mer att bli som förr.
hela livet kommer du komma ihåg känslan, smärtan och den stora sorgen och saknaden över vad du förlorat.
Du är inte riktigt hel."


Det här är det bästa sättet jag kan komma på at beskriva hur jag känner mig.
Att skriva det på något annat sätt, på nåot sätt som ligger närmare hur det är, får det att tåras i ögonen.....
Vad har jag gjort?!

I morse fick jag och Alice jobba järnet då vårt franska projekt skulle vaar klart till idag, och vi hade knabbt börjat.
Flera gånger såg jag Totte gå förbi, och varje gång gjorde han något specielt "Totte aktigt"
tex, gå och knäppa med fingrarna, småspringa och så vidare.
Det störde mig.... ville han bevisa för mig att han var där?
Daniel kom in i grupprummet där Alice och jag satt och försökte jobba, men han störde oss nog mer än vad han hjälpte till.
När klockan var tolv kom Daniel in igen och sa hej då.
Då skulle han till gallerian med Simona, vilket jag redan visste om så jag tänkte inte mer på det, iomed att Daniel och Simona är bästa vänner, precis som jag och Adrian.
men när jag tio minuter senare plockar ihop mina saker och går till mitt skåp, ser jag Totte och Simona busa och kramas så som vi brukade göra.
Och det gjorde ont!? Det skar i mig att se dem tillsammans, att se Totte omfamna henne...., hade avundsjukan varit grön hade jag varit illgrön över hela kroppen, för så kändes det.
Det gjorde fysiskt och psykiskt ont.

Lite halvdant sa jag hej då tillAlice och stack ner till bussstationen och satte mig på bussen.
Såg Totte vandra omkring utanför, som om han letade efter något, någon minut innan bussen gick hoppade han på, och idiotförklarar sig själv!!
han satte i framför mig i 4-sättet på bussen!? WHATA FUCK!? säger jag bara.
Sitter där och total ignorerar mig.....?!

Väl hemma hoppade jag av på min hållplats utan så mycket som ett ögonkast eller en rörelse från Totte.
Stack till stallet ch försökte glömma allt, vilket inte funkade så bra.
red ut en runda, stundtals var Ashima lugn som en filbunke för att sedan flyga i luften för minsta lilla. Knäpp häst.

Hemma väntade mamma och brorsan, vi skulle iväg till gallerian och handla till min brors konfa, jag drog med mig plånboken, tänkte köpa böcker.
Det första jag ser när jag kommer innanför dörrarna är fullt med folk innan mamma knuffar på mig och säger. "titta.... är inte det där...?" Jo, självklart var det Totte.
Han gick på andra sidan gången, jag är inte säker, men det kändes som om våra blickar möttes, men att hans såg rakt igenom mig.... som om jag inte fanns där.
Redan då ville jag vända och gå. På alla konstiga ställen i världen att träfas på, så mötte jag honom på gallerian....!?
Gick omkring lite planlöst med huvudet fullt av Totte, en gång passerade vi varandra men ingen varken sa ngt eller visade något tecken på att känna igen den andra.
Efter ännu en vända såg jag honom sitta på en bänk. Han mötte min blcik och tittade sedan långsamt bort, ignorerade mig.
Jag kunde inte låta bli. Det var så uppenbart att han inte trodde jag skulle se honom. " Jag ser dig." sa jag, gav honom en (vad jag hoppas) kall eller neutral blick och gick vidare, men jag hann se förvåningen i hans ansikte.
Det gjorde ont, glödheta knivar skar genom mitt hjärta och plötsligt ångrade jag att jag sagt något alls.....

Det är sällan jag är arg, jag menar, riktigt jävla arg.... men idag var jag.
På Totte.
När min första lektion nästan slutat såg jag han komma i korridoren och gå in i sitt klassrum.
Då slog det slint i huvudet, jag såg svart, reste mig ur bänken och gick dit, letade efter honom med blicken i klassrummet, hittade honom.
Som vanligt var han helt inne i sin dator.... jag tog mig ingen tid att tänka. " Du e så jävla feg" sa jag när jag stod över honom och sedan small det, jag drämde till honom med knuten näve över kindbenet.
Reaktionen jag fick var att han for åt sidan och undslapp sig ett "aaaoo!"
"Du e så jävla patetisk." sa jag och drämde ner hans förstörda MP3 på datorn, den han gav till mig för ett par dagar sedan, men bilder och texter han skrivit till mig.
Den har jag värderat otoligt mycket, men efter igår förlorade det sitt värde, inte helt, då det fortfarande ligger nära hjärtat, men det är inte samma sak.
"De här betyder inget för mig längre" nästan skrek jag åt honpom och försvann sedan därifrån.

Lektionen efter var matte, och då kände jag riktigt hur adrenalinet försvann, jag blev seg i skallen och skrev nästan oavbrutet i min dagbok, mina händer skackade okontrollerat och jag var nära gråten, att vra så arg på någon man tycker så mycket om... det tar på krafterna.
Men jag önskar att det gjorde ont på honom, om så bara en liten smula av hur ont alla hans lögner har gjort i mitt hjärta. Jag har i vilket fall hela tiden varit ärlig, men det har aldrig han..... </3

Jag hatar dig.
Att jag inte lyssnade på Daniel, Alice och Adrian.
Jag litade på dig, föll för dig och jag älskade dig.
men det var aldrig du, allt var bara en lögn......
Du var aldrig min Totte.....

"Tackar </3 du gjorde mig faktiskt hel så jag måste tacka dig för det, men jag var bara plan B, men jaja som sagt "</3" du vrkar inte gilla bra personer så jag skiter i dig, jag har mina vänner. ^^ och ja, du har varit lite av en player, rekommenderar dig att sluta med det. . . . Men jag kommer alltid gilla dig, det kan du inte ändr tyvärr, men när jag hittar min själfränd kommer jag försöka blir din vän. . . . . . . . Peter har aldrig mobbat mig, jag träffade honom i 7an. Jag har aldrig haft en tarantella, det är min dröm. Jag svälter inte mig själv, jag glömmer äta o.o och jag hatar fortfarande sås, men är fortfarande en mästare på att ljuga och jag använder mitt kroppsspråk för att ljuga. . . .  Men vi hade en bra tid, sabba inte den du har frammåt ;) puss hej <3
now where is my sandwich? *leaves room* "

Vad ljög du inte om?! Du sa att du aldrig mer skulle ljuga för mig, men det ända du gjorde var att fortsätta blåsa upp lögnen....ljög mig rakt i ansiktet, rakt i hjärtat.
Aldrig mer, din chans gick här.
Du s du ville jag skulle vaar lycklig, att det bra var jag som spelade någon roll.
Antagligen inte, jag var smuts under dina skor. Inte värd mer än din uppmärksamhet.
Du kanske inte vill glömma det här, det vi hade, men det vill jag, radera det ur mitt minne, glömma vem du är.
Glömma att jag någonsin älskat dig.

Nu är det över, aldrig mer.
Jag vill aldrig mer gråta över dig.

Det är tomt.
Överallt ser jag tecken efter dig, tecken på att du varit här, men att du nu är lika avlägsen som månen, men ändå mindre än en timme borta.
Det ända som egentligen finns kvar är sången, känslan, bilderna och minnena.
Om och om igen upprepar jag det du sa, "Någon dag....., någondag kommer jag komma tillbaka."
jag vet varför du försvunnit från mig, jag skulle gjort likadant.
"Ingen kan älska dig som jag." orden springer runt, runt, runt i mitt huvud och jag längtar tills jag får se dig igen, räknar timmarna, minuterna.
Jag ser det dem andra missar, jag ser dig.

Jag åkte upp till stallet sent idag.
Kom hem från Daniel vid 4 tiden, var hemma och åt med familjen och skumpade sedan iväg till Ashima.
Älskar att vara ensam i stallet, kan ju bero på att jag är smått utanför där.... :/
Femte hjulet under vagnen ni vet, lite tråkigt men så går det när man har en annorlunda hästsyn och dessutom är ganska tyst av sig.
Mockade och fixade kraftfoder+ hö i min egen makliga takt.
Stallet är ett sådant ställe där inga jobbiga tankar eller något annat existerar.
Jag kan tänka på det men det känns alltid som om hjärnan är bedövad och tillstoppad en massa bomull så inga ordentliga tankar kan ta sig fram.
På så sätt får jag ibland vara ifred från mina tankar.
När det kom folket som skulle släppa in hästarna senare sa jag tack och hej och stack ut till hagarna där Ashima gick och tuggade.
Satte mig hos henne och kliade min stackars  flicka.
Ashima har alltid haft problem med flugor som biter henne på bogen bland annat, vilket är väldigt obehagligt för henne och inget insektsmedel funkar riktigt bra :/
Fick ett infall och bad henne om en "vinka".
Svaret blev stora fina vinkande rörelser med frambenet :')
Ashima är egentligen inte "trick tränad" utan det är mest saker som vi har mixtrat ihop under våra markarbeten tillsammans. Så för tillfället kan hon : Puss, Yoga, vinka, och löslongering (sitter närstan)

Jag slog mig hårt i pannan när jag kom på tanken att mitt liv för tillfället liknar Twilight dramat xD
Aldrig tidigare har jag tänkt på det, men nu fyller det upp mina tankar och finner inget stop.

"Jag är tillsammans med en kille och har en svartsjuk bästa vän som är kär i mig som försöker övertyga mig och Daniel om att han är bättre för mig, och gör allt för att få vara med mig, och kommer vänta på att jag verkligen kommer till honom"

Känns detta igen?  Jo men självklart från Twilight, fan vad skratt retande tanke.

Det är sjukt vad tiden går.
Jag vill iväg hemifrån och till daniel så fort som möjligt men mamma den latmasken sitter och pratar i telefon och hjälper mig inte leta upp mina sommar skor som jag måste ha då mina fötter kokar i mina Convers.
Jag som hade så mycket planerat under det här lovet, men allt har bara skitit sig känns det som.
Inspirations mätaren visar på 0 och det gör min humörs skala också.
Min pappa beteer sig som ett rövhål och jag är baar almänt trött på allt.

Ja..... jag vet, jag är en usel bloggare, men men strunta samma.
Saker och ting är lite avtrubbade efter dem här senaste dagarna, förstår inte riktigt vad som har hänt, inte ens om det är bra eller dåligt.
Jag känner mig som ett ofärdigt puzzle, men bitar som saknas...., för bitar av mitt liv ar trillat bort, och jag vet inte när jag kommer hitta dem igen.
Det blir ett kort inlägg idag, snart ska jag ut i solen och försöka glömma gårdagen för en stund innan jag åker till stallet och älskade Ashima och sen äker jag till Daniel och spenderar helgen hos honom.

Idag hände något som jag inte trodde skulle hända än på länge.
Ville göra något annorlunda me Ashima idag så jag letade fram mitt bettlösa träns, mina extra tyglar och gjorde i ordning henne.
Hon var lite oförstående och stel i början men lyckades ställa och böja sig fint efter ett tag i skritt och även några steg i trav då och då.
Varken Ashima eller jag är så vana vid det bettlsöa och måste verkligen träna mer på det, mn det som var så fantastiskt var att jag ville prova galoppen..... och jag kan fortfarande inte fatta hur bra det gick :D
Ashima har alltid haft problem med att balansera upp sig i galoppen men idag, på bettlöst fattade hon en välkontrollerfad och balanserad tre taktig galopp, i stadig form ! (L)
Saktade av helt förbluffad och ville prova i vänster varv också som är hennes riktigt svåra.
Även här var galoppen helt otrolig och jag fick ett infall, styrde henne tvärs över banan och bad om ett galopp ombyte, Ashima vet vad det ör och vad som krävs, men har aldrig lyckats sätta ett felfritt galoppombyte.
Idag lyckades hon nästan, och jag e överglad !
Sedan lyckads hon även gå ett helt varv i förvänd galopp, också något som aldrig hänt innan, och allt på bettlöst.
Jag är helt förbluffad, finns inga ord.
Underbara lilla häst <3

Vid 1 tiden hoppade jag på bussen förf att ta mig till Daniel.
Och jag blir alltid lika förvånad mig själv att jag kommer med rätt buss från centralen efter att ha hoppat av min egen buss :P
Hade det skit kul med älskling ett par timmar, och umgicks även med hans syrra, tre år äldre än mig och som Daniel säger: "min rival om hans uppmärksamhet" haha, lite roligt men det är ju verkligen så.
Nu är jag hemma igen och väntar mest på att Totte ska ringa, han sa han skulle det men jag tvivlar på det.... :/

FAN vad irriterad jag blir !
Lämnade in min moped för service i förra veckan då den varit helt okörbar sedan jag köpte den.
Fick en ny "låne moped" som var lite kass i batteriet, men som ändå är körduglig.
Igår upptäckte vi att stopljusen inte funkade, och att det var halvkasst ljus i fronten (y
Och idag, den ända jävla dagen då jag har en tid att passa, så startar inte skit saken!!!
Stod och kickade i en kvart innan jag blev så förbannad att jag ringde min frisör och fick avboka min klipptid.
Snacka om bra start på lovet det här :S

Daniel jobbar och jag är handlingsförlamad för att jag inte kommer någonstans !
GRRRR på allt det här.

Visst är det underbart ?!
Den där känslan av man blivit lurad. :s
Vaknade upp imorse på ett riktigt bra humör, det är ju faktiskt lov.
Men när jag käkat och slöat en stund framför TVn blev jag trött på att håret hängde i ansiktet på mig så jag drog upp det i två inbakade flätor, och när jag e klar, vad tror ni händer.
Jo självklart, Hela min vänsterhand är röd ! Av fuckin färg!?
Smsade genast Alice och berättade det och hon gav mig tipset om att kolla min kudde.
Och jo såklart, min kudde är mörkröd och det samma med mina fina bita lakan :S
Moloken gick jag upp på mitt rum, tänkte att jag iaf kunde kolla hur håret såg ut, och vad möter jag av min spegelbild?! Irriterande nog ser jag att hela min fina mörkröda slinga är flammig och att man ser mitt blonda hår på flera ställen, vilket det deffinitivt inte var igår, då var det en fyllig skit fin färg.
Känner mig duktig lurad, visst färgen var inte dyr, men det ska väl ändå hålla i mer än ett par timmar?!
Det ser ut som om jag har bränt hela min vänsterhand på varmt vatten eller något, och jag tror att så fort jag duschar kommer jag vara utan min slinga.
Riktigt tråkigt och jag kännr mig fett lurad, ganska trist.
Men jag är fast besluten om at ha min slinga, så senare idag eller imorgon ringer jag min frisör, behöver ändå klippa mig och då kan jag fråga om hon säljer den nyansen på färg. ^^

Jag har inte skrivit någonting på länge.
Det beror på tt det har hänt så sjukt mycket under dem här dagarna.
Jag har haft 3 fantastiska pass med Ashima, haft en övernattning med Alice som var helt enormt kul och så mycket mycket mer.

Jag vaknade upp hos Alice imorse efter en hel knäpp natt med mycket snarkningar och väääldigt mycket nattpratande från Alice sida xD
en väldigt massa svårdommar hördes ;)
Dessutom fick jag äntligen mitt hår färgat idag, efter 2 färgningar hade jag min mörkröda slinga, äntligen! Nu är mitt annars så tråkiga mellan blonda hår lite roligare.
Åkte från Alice vid 3 tiden idag och var hemma i någon timme innan jag stack upp till stallet.
Stackars Ashima hade täcke på sig trots värmen och var ganska svettig.
men trots det var vi båda sugna på en ridtur, och det blev en tvåtimmars uteritt.
Välbehövligt och riktigt roligt, hittade en ny väg en bit bort från stallet som var hel mysig och som kommer att testas flera gånger.

Mina tankar går till älskade Alice.
Vad du än bestämmer dig för att göra så gör du rätt val.
Jag står bakom dig vilket beslut du än fattar <3
Underbara älskade Alice, du stod bakom mig i min jobbiga period, nu är det min tur.

Innan lunchen fick jag se sms från Totte. " jag hatar er! </3"
Diskuterade fram och tillbaka med Alice och Jennika innan jag fick ytterliggare ett sms. " TALA ALDRIG MER MED MIG IGEN"
Det blev för mycket och jag sade till Jennika och Alice att jag skulle gå ned till parken där jag vet att Totte brukar hålla till när han är ledsen eller nere.
På väg dit får jag ett sms. " Förlåt, men den här satans världen är bättre utan mig"
Det tog ett bra tag innan jag hörde av honom igen, och då hade jag hunnit leta igenom halva parken.
"Vad gör du här?! Gå, ingen bryr sig i vilket fall."
Fick syn på honom en bit bort på en kulle.
" Du kan väl för helvete vara en man och säga vad du vill öga mot öga oh inte betee dig som en mus!"
Då brast allt.
Vi bara satt där, jag lät honom prta när han ville, men sa annars inget.
Ringde Alcce några minuter innan min lektion började och sa att hon skulle berätta för läraren om hur det var fatt och sedan satt jag kvar hos Totte.
Folk som gick förbi stirrade ut oss men va fan!?

Det tog en halvtimme innan vi kom tillbaka till skolan igen.
Där blev det inte ett skit gjort, och klockan tre tog jag mitt pick och pack och satte med på bussen tillsammans med Adrian.
sov hela vägen hem, sosial jag kände mig (y

Stallet blev inte vidare länge idag eftersom att det regnade en hel del.
Stackars Ashima stod ute och var dyngsur och på ett uselt humör.
Tog in henne och gjorde sedan mina stallsysslor.
Varken ville eller orkade vara länge i stallet idag, får ta igen det imorgon när jag ändå slutar tidigt.

Det är väl det ända som egentligen behövs skrivas :/
Min underbara Alice hade det tufft så jag satt uppe med henne i någon timme.
Står alltid bredvid dig snäckan <3
Klockan 03.00 vaknade jag av att mobilen väsnades.
"jag klarar inte av at inte tänka på dig.... Jag vill vara med dig så mycket, att det ska vara du och jag... om du bara visste hur jag känner. <3 Jag har inget annat än dig att leva för."
Och sedan, 40 minuter senare.
" Anytime you whisper my name you'll see, how every single promise I keep,
cuz what kind of guy would I be if I was to leave when you you need me most?
And I know an angle was sent just for me and I know Im meant to be where I am.
And Im gonna be standing right beside her tonight... Im forever keeping my angel close.
Totte som skrivt båda....

Vad ska man tänka, känna och vilja ??
Det 'r bara tomt i mitt huvud, som om inget kan existera.... inte ens skitsnacket som går.
"alla vet" vem jag är, hur mina problem är, hur jag mår och varför jag gör som jag gör.
Det är nästan roligt att lyssna på.

Den här helgen har varit hädelserik, känslor hit och känslor dit.
Det skulle vara skönt att stänga av hjärnan och hjärtat för ett par minuter, existera utan att kunna tänka eller känna.
Vilken dröm det vore.

Efter sådana här helger är jag glad att jag har Adrian och Alice. (y'
Finns inga bättre än dem.
Tänker inte skriva så mycket just nu.
Mest delge er om min dag i stallet.

Ashima var redan inne när jag kom vid halv 7 tiden.
Eftersom att alla andra hade ridigt och det bara var jag i stallet bestämde jag mig för att ta en mystur ut i skogen.
Sländge på tränset och lyckades (konstigt nog) slänga mig upp utan att ta pall då det blev barbacka.
E man 164 cm lång är man inte så kaxig alltid ^^'
Måste säga att Smålands skogarna är det bästa som finns.
Myggen kunde jag knabbt stå ut med, men att vara ensam i skogen md en piggelin häst är det bästa som finns.
Dra fram på en smal vindlande skogsstig och veta att bekymmer är långt borta.... det är bra underbart.

Kärlek till Småland!!

Mohaha, I morse ryckades jag reta upp min mammas sambo redan efter 10 minuter i vaket tillstånd.
Det är rekord, och över en liten skitsak som att jag inte gjort tillräckligt med kaffe (y'
Blev en hel del skrikande och gapande innan jag smällde igen dörren och åkte till skolan.
Precis som alltid annars var "myshörnan" min.
Det är den alltid på mornarna.
Kort därefter kom Daniel och skrämde livet ur mig där jag satt och skrev och spelade musik för fulla muggar.

Kort efter kom både Jennika och Alice, och det blev en hel del skitsnack och skratt tills Daniel kom på att han var försenad med nästan en kvart :P
När vi tre sedan skulle gå ned, kom Isabelle, en tjej som hänger med oss då och då.
Redovisningarna idag gick ganska bra, jag är glad att jag var först ut. (phu) då har man det överstökat.

Sen har jag försökt göra som Adrian, Jennika och Alice sagt, att låta Totte vara ifred och ta allt succesivt. Men det har varit ganska svårt... :/
Men idag när jag skulle hem med Adrian iallafall såg jag Totte sitta ensam. :/
skriver mer senare

Min ordspya.....

Är det rätt att gråta över att man har gjort rätt ?
Ja det kan man ju fråga sig.....
" Jag vill att DU ska vaar med när jag fyller år, går nästa runda hand i hand med, går till gränden med, kollar nästa film med, kränger nästa ostbågs påse med, sitter vid stranden, följer emd till stugan, jag vill att du ska vara nästa person som jag kysser <3"

"jag vill kyssa dig..., så jag vet om hur det kunde ha varit...."

Det är lätt att vara kaxig på sms, så jag gick med på det.... l-.-l
Men på villkoret att göra det där ingen från skolan kunde se eller lägga sig i, jag ville det skulle vaar mellan oss. (ja, visste är det idiotiskt av mig att lägga ut detta på en blogg också (Y))

Iallafall, när vi gick iväg frågade jag honom varför han var så osäker och frågade även om vad det värsta som skulle kunna hända var. " Det värsta som kan hända är att vi båda ångrar oss, att båda blir eldsna och att vi tillslut kommer ignorera varandra" sa jag i ganska positiv ton, som på skämt...., (idiotiskt)

Men när det väl kom till kritan kunde jag inte göra det, hur mycket jag än ville så kunde jag inte förmå mig till det, jag kunde inte göra det mot mig själv, mot Daniel eller mot Totte....
Jag kädne mig så feg och patetisk när jag satte mig på bussen och åkte hem.
På kvällen efter stallet fick jag en rad sms som gjorde mig ledsen för jag vet inte i vilken gång i ordningen från Totte.
Han sa Hej då. "do me a favor and open your gate because Im leaving....." hur många gånger har han inte gjort det? Fler gånger än jag kan räkna, och varje gång kommer han tillbaka.
Och varje gång han gör det blir jag liak ledsen, så jag pratade en del med Adrian, som förstår mig bättre än vad jag själv gör.
Han övertygade mig om att ta det lugnt, att Totte gjort så, så väldigt många gånger förr.
Att han kommer komma krypande med ett förlåt, men jag är inte så säker på det, Totte är inte som andra.....
Inte någonstanns.
Men Adrian bad mig att bli lite offensiv, inte försöka göra något åt det.....
hoppas den teorin funkar, för jag vill verkligen inte förlora Totte.

Daniel kommer hem imorn efter att ha varit bortrest i en vecka :'D
Och under den veckan har det hänt så sjukt mycket, både bra och dåligt, men det msta verkar lösa sig, om jag har fattat det rätt.
Så länge allt löser sig så att ingen går ledsen ur kommer jag vara nöjd (y)

För övrigt..... franskan håller på att bli svårare men vill man lära sig någonting så måste sker och ting bli svårare ller hur ?
Glosor och inlämning tills på fredag är alltid roligt.
Dessutom, Alice är en riktig sådan peron man kan prata om allt med. Kärlek till henne och att hon finns.